Läkaren mätte, vägde, undersökte och ställde frågor. Som de själva kunde se är ju varken jag eller Marcus långa och inte våra föräldrar heller för den delen så vi har ju inte räknat med långa barn. De tittade även på timmys journal och som det ser ut nu ligger båda barnen på -2 på växtkurvan. Inget allvarligt som tur är :)  

Kändes lite jobbigt när läkaren undrar vad man egentligen blivit ditt skickad för då de själva ser att det är en genetisk kortväxt och ingen sjukdom. 

När Marcus var yngre erbjöds han få tillväxthormoner men hans mamma tackade nej. Och detta har Marcus och jag diskuterat ganska så mycket under en tid.  Hur gör vi med våra barn? Jag har aldrig lidit av min korthet men jag kan tänka mig att det kan va lite jobbigare för killar. Framförallt i tonåren. 

Så Hur gör man? 

Jag trodde att det var ett hormon man tog i tonåren men utav vad jag läst idag har jag förstått det som att det är en spruta de ska ta varje dag under något/några år och från att det är ca 8 år! Jag som tänkt att det är något vi EVENTUELLT skulle diskutera med våra barn om längden var något de skulle lida av. Men om det är något de måste börja med INNAN puberteten så vet i sjutton. Tänk att va 8 år och varje dag behöva ta en spruta för att bli lång en vacker dag. Dessutom har vi ingen aning om vad det finns för biverkningar! 

Millie ska iaf tillbaka om ca 6 månader för att se om hon ligger efter i tillväxten. Och Timmy skulle vi undersöka vid 5 år och se om vi ska starta en utredning. Lite jobbigt är det men det kunde ha varit så mycket värre faktiskt.