Hösten som knackar på dörren?

Ja jag har mina funderingar...;(
Är sommaren över nu igen...*snyft*
Fast jag kan faktiskt säga att jag för första gången i mitt liv längtar
efter julen..eller ialla fall julafton. För detta år ska jag
och min familj starta nya traditioner tillsammans.
Jag fantiserar redan över hur julaftonskvällen kommer se ut
med tända ljus och massa mys med lilla Timmy.
Det är ju så man får en tår i ögat :D

När vi väl är inne på tårar kan jag ju erkänna att jag tjöt som ett barn
i lördags när det var dags för Timmy's namnceremoni. ;)
När man blir förälder sker något stort inom en.
För första gången i hela sitt liv är man plötsligt sårbar
för allt. Man blir skör som tunt glas och livet får helt plötsligt en mening.
Det är då man förstår att ens föräldrar också älskar en lika villkorslöst och
börjar förstå det där med regler som man en gång hatade.
"Jag ska aldrig bli som mina föräldrar när jag får barn"
Vet inte om jag kan stå för den meningen längre ;)
Allt jag vet är att Timmy är det vackraste jag har och jag kommer för all
evighet älska honom lika villkorslöst som mina föräldrar älskar mig.

Kan ju bara tillägga att min gammla trogne vapendragare Alexandra
hade en åsikt om mina blödighet som kommit med tiden.
-"Vet du Dessi, jag tycker bättre om dig nu när du tjuter än när du jämt
var så tuff och skulle slåss på stan."
Ja Alexandra, jag tycker nog också bättre om mig själv nu som person.!

Nog om det nu ska jag nog ordna lite med tvätten sen blir det
grillat med svärmor och Kurt. Och på fredag blir det
kräftskiva i sommarstugan! :D


Mycket nu!

Hjärnan går på högvarv idag!
För här ska det fixas!
Ordnar med programmet för Timmys namngivningscermoni, städar,
tvättar och diskar!

Allt på en gång och om några timmar kommer Bea och Robin på
mat också!

Hej hopp!

Full kareta vidare med nästa projekt!