Komplettera!

Läste just igenom förra inlägget och insåg att jag missat lite som jag ville få med i texten. 

Jag ville få fram min känsla, irritationen jag kan få när någon annan bestämt vad jag ska göra på "min lediga tid". Som i exemplet när jag kommer hem från jobbet. 
Jag är trött och känner att jag vill sova men då har min man planerat att vi ska titta på film och duscha. Vilket leder till två val för min del,  

1: Går med på hans planer och sover alldeles för lite den natten så jag knappt orkar upp till dagis dagen där på. 

2:Förklarar att jag uppskattar hans planer men förklarar min trötthet. Har jag tur förstår han, har jag otur blir han besviken och jag får dåligt samvete. 

Om jag planerar att hela familjen ska åka till Marieberg en helg utan att delge detta till Marcus uppstår samma situation som ovan. Bara att det är jag som blir besviken, då jag förväntat mig att vi åker. 

Så från och med i måndags försöker jag nu leva ett liv utan dessa förväntningar och planerande över min mans huvud. Inte det lättaste men det ska va lika åt båda hållen.

Allt detta har fått mig in på ett annat spår faktiskt! Jag skrev ju i tidigare inlägg hur både jag och Marcus strävar efter att alltid hjälpas åt med allt i hemmet osv. 
Och egentligen funkar det väldigt bra!
Jag är VÄLDIGT klinisk av mig och MÅSTE ha rent och städat runt mig annars fungerar inte jag som människa.  Därav städar jag dagligen ;)
Marcus som älskar att laga mat, gör det dagligen. Så vi kompletterar varandra väldigt bra, han fixar mycket i trädgården och fixar allt som har med veden att göra. Jag tvättar och inreder osv. Men ändå kan jag inte låta bli att känna att jag många gånger gör så mycket mer! 

Jag inser att jag själv satt mig mycket i denna situation själv.  Eftersom jag ofta måste ha kontroll på hur saker sköts och görs. Så när Marcus och jag träffades och började utveckla vårat förhållande, gick jag i vanlig ordning in och tog kontrollen över det mesta. Jag är storasyster, och blir väldigt ofta i mina relationer med andra människor storasyster åt dom. 
I Marcus och mitt förhållande tog jag ansvar för allt i hushållet vilket till slut gjorde att han inte behövde bry sig längre. Och nu är det så!
Marcus har inte en aning om hur man sätter på en maskin med tvätt! Och jag törs knappt låta honom göra det, då han gärna kör svart med vitt och lite till. ;)

Så nu har jag funderat på hur jag ska få ett slut på detta upplägg av sysslor.och kommit fram till följande....

Jag MÅSTE va tydlig! Eftersom jag gärna klipper gräset och travar ved, har jag inget emot att göra mer av detta när jag ser att det behövs. Så nu måste även Marcus börja ta lite mer av andra initiativ. Plocka ihop all tvätt och dra igång en maskin. För hur skulle han fixa det om vi skulle ha separerat? 

Ja, nu låter det som om jag tar på mig en hel del credd och är typ oersättlig.  Men allt jag vill få fram med mina klagomål är att jag ska se vart jag kan göra en förändring. Förändingar vill jag bara göra på mig själv. För om Marcus och jag skulle börja leta saker som vi vill ändra hos varandra, duger vi inte åt varandra längre. Och så vill jag inte ha det!!!

Så från och med NU, tänker jag sluta va Marcus mamma! Vi måste båda föregå med gott exempel, så Timmy och Millie lär sig hur man tillsammans hjälps åt att fixa ett "perfekt" hushåll ;)

Kommentera här: