Det var en gång!

Hej mitt namn är Hubbe, Hubbe matlåda!


Jag är relativt nyinflyttad hos familjen Holmgren/Bilgrav. Flyttade hit för ca 4 månader sedan och bor i något som familjen kallar "skåpet". Det är inte så där jätte ofta jag vistas utanför det så kallade skåpet. Det är när det är dags för mig att förvara lite mat eller när familjens son ska terrorisera mig och slänga mig vind gör våg i hela köket. Inte mitt största nöje direkt! Jag föredrar en stund i solariet som även kallas micro enligt familjen. Och att sedan i lugn och ro få sitta och avnjuta mat med någon är underbart. Vilket leder mig till händelsen som lett till detta inlägg....

Det hela började torsdagen den 7 Mars 2013. Familjen hade gjort mat dagen innan så jag hade förvarat mat åt mannen i huset, även kallad latmasken enligt kvinnan i huset, som också går under namnet tjatkärringen. Hur som haver.....Jag fick följa med latmasken till jobbet på torsdagen och kom sedan hem igen på eftermiddagen. När det är tjurkärringen som använder mig brukar jag pendla mellan kylen, diskmaskinen och skåpet. Men när latmasken har mig ser rutinerna lite annorlunda ut. Så efter att ha kommit hem från latmaskens jobb blir jag liggandes i något han kallar väskan. Där ligger jag från torsdag till söndag då familjen kommer hem igen. Så på söndagen får tjatkärringen syn på mig och greppar mig och jag både känner och ser hennes irritation. Hon muttrar en lång ramsa för att sedan SLÄNGA ner mig i diskhon. Omtumlad och skakad ligger jag där och inväntar nästa smäll. men den kommer aldrig. Istället kommer latmasken in i köket och frågar tjatkärringen vad hon gör. Hör henne slänga ur sig något i stil med "ska det va så svårt att ställa in matlådan i diskmaskinen efter sig?" Latmasken muttrar även han något men låter mig stå kvar. Under mina närmasta dagar i diskhon lär jag känna några nya ansikten, stekpannan och kastrullen. Även de har hängt där på övertid som tjatkärringen kallar det. Efter en vecka i diskhon hinner många vänner komma och gå och komma och gå igen. Men av någon anledning låter tjatkärringen mig alltid stå kvar helt själv i diskhon. Jag funderade länge på vad jag hade gjort fel men så en dag hörde jag något. Tjatkärringen stod i vanlig ordning och hytte med fingret och skällde på latmasken i köket och förklarar att hon tänker minsann inte städa upp mer efter latmasken längre för hon är inte hans mamma och så var det en massa ocensurerade meningar. Så min enda tanke var att nu bär det äntligen av in i diskmaskinen, före om jag ska erkänna börjar jag känna mig lite dålig i magen. Ja jag förstår att de inte vill öppna mig för det borde vara en odör som kommer ut nu. På senaste tiden har jag till och med börjat fundera på om jag kommer sluta som de gamla matlådorna som bodde i skåpet innan mig. Man har ju fått höra om de matlådor som familjen stoppat i något som de kallar soporna. Därefter har vi aldrig sett skymten av dom igen.....Ja det återstår väl att se hur det slutar...Tjatkärringen verkar ha en plan på att lämna mig här till latmasken tar tag i mig. Och känner jag latmasken rätt kommer det ALDRIG att ske! Dessutom tror jag tjatkärringen gör detta för att bevisa att det ALLTID är hon som får plocka undan efter honom, och det måste jag ju till fullo hålla med om. Men jag önskade de kunde ha stoppat mitt lidande för länge sedan för ärligt talat har jag inte långt kvar nu...

Så för att skona flera matlådor därute ber jag ger, framförallt kvinnor! Låt inte era män/karlar/pojkar och latmaskar tro att ni är deras mammor i början av förhållandet för har ni en gång skämt bort dom tar dom dig för givet i fortsättningen.!

Och för att minska mitt lidande kanske ni skulle vilja vara gulliga och skicka ett meddelande till latmasken och be honom ta reda på mig! Tack på förhand Hubbe!

1 Zandra dahlberg:

skriven

Det där känns väldigt bekant på något vis.. ;)

Svar: Hahaha, tydligt att man inte är den enda som lever tillsammans med en latmask då ;)
The days of my life..

2 Jenny Nilsson:

skriven

Haha! Det här inlägget gjorde min kväll!!

Svar: ;)
The days of my life..

3 Maria:

skriven

Hahahahahahahahahahaha!!! Kaaaaan inte sluta skratta! :D Tack för en räddning såhär på kvällskvisten!

Svar: Heheheh ;)
The days of my life..

Kommentera här: