Skönt att Marcus har frivecka så jag har honom hemma nu när jag mår
som jag mår...om jag ska vara helt ärlig har jag inte "tagit mig tid" till att gråta.
Jag grät så sjukt mycket förra veckan..all ångest över att ha min farmor så långt bort och inga
pengar att åka för gjorde allt så jobbigt.
Jag ville bara sätta mig i bilen och åka men pappa
tyckte det var så halt och långt att köra så han tog själv tåget till Norge.
Jag ville bara att i morgon skulle komma så Marcus kunde få lön och jag
kunde sätta mig på tåget...men jag hann inte för nu är farmor borta
och jag kan inte göra så mycket åt saken.
Tack och lov var det inte alls så länge sedan som vi var där och hälsade
på och då fick hon desutom träffa Timmy och det betyder mycket för mig.
Tråkigt nog var hon även bjuden på bröllopet men jag antar att
hon får ha första parkett i himmlen med mormor,farfar och resten av gänget. <3

Konstigt hur kroppen fungerar ibland..hur den bara han "glömma" och gå vidare
med livet. Iof är det ju väldigt bra för skulle man gå runt och sörja hela tiden skulle man
nog ta kål på sig själv till slut.
Förr eller senare måste jag låta mig själv få känna sorg men just nu
orkar jag inte...vet egentligen inte varför..är nog mest rädd att jag inte
kommer sluta gråta när jag väl börjar...

Istället håller jag på med en massa annat som får mig i andra tankar.
t.ex. bröllopet. Jag ringde och pratade med prästen förut och
nu är vigseln bokad i af. Dessutom har vi ordnat med en tjej som ska fixa make-up och hår.
Fattade det som att hon är gammal klasskompis till Marcus. (Hon har en egen hemsida som ni hittar här! )
Dessutom har vi ringt 2 gånger till kommunen för att höra om vi får hyra
en festlokal men de vet inte riktigt än för de måste undersöka så allt går
enligt regler osv... :/
Och den 19 februari ska vi på bröllopsmässa med Marcus syster på Elmia! :)

Tack för idag..slut för idag..