Ja nu sitter jag här med blandade känslor...
Hela dagen har jag känt ångest i kroppen...
Jag hade sagt en sak jag inte kunde hålla för min trogna vän vilket
resulterade i att jag fick för mig att hon var sur på mig.
Jag vill så mycket men verkligheten kom i fatt mig och det vart en besvikelse.
Tack och lov var inte min fina vän sur på mig utan delade mest min besvikelse
över att det blir som det blir nu.

Jag räknar med att folk kommer prata och undera..
varför gjorde hon så?, hur tänkte hon nu? men egentligen
ska jag inte bry mig för det är vad jag och Marcus vill som är viktigast den dagen när det smäller.
Men jag är inte starkare än att jag HELA tiden funderar på hur andra människor
ser mig och mina val.

Ja livet är inte alltid lätt men det är inte utan att göra misstag som man
lär sig här i livet. Det viktiga är bara att man lär sig av dom.
Med detta sagt kan jag nu erkänna att jag skulle ha lyssnat på min mor från början...